Den 20 september 1911 rapporterade DN att två flickor hittats döda i närheten av Fredriksdals slakteri, där man börjat dragga när deras hattar flutit upp.

Två flickor söka döden tillsammans: Flickorna hade tillbringat sitt sista dygn tillsammans med ett par unga (manliga) kontorister som bjudit på kräftkalas i den enes lägenhet på Tomtebogatan.

Först klockan 7 på morgonen gick de hem till Söder, men där fick de problem. Lisa blev inte insläppt till familjen där hon var tjänsteflicka eftersom hon trots upprepade löften återigen kommit hem senare än klockan 1, och när Lilly ringde till sin far i Enskede sa han att hon gott kunde stanna borta på dagen också.

Flickorna tillbringade dagen med de unga kontoristerna och på kvällen såg en flickbekant dem vid Johanneshofs dansbana. Då såg de ledsna ut och Lisa sa att ”nu ska vi gå i spa’t!”, men slog bort det som ett skämt när väninnan blev förskräckt.

De två flickornas död väckte stor uppmärksamhet och har satt mångas fantasi i rörelse – och gör så fortfarande. Konstnären Nils Sjögren inspirerades 1935-45 till skulpturen ”Systrarna” vid Mosebacke torg, och flera skillingtryck har skrivits, bland annat detta:

Systrarna, foto: Sune Sundahl, ArkDes (Public domain)

Två flickor sig dränkte
i Hammarby sjö,
vem rår för det,
att de ville dö.

De bundo sig samman
vid midnattens stund
och sedan gick båten
på grund, fallera.

I ”Söder om tullen” skriver Per Anders Fogelström om skillingtrycket och några av de historier som berättas om händelsen.

Enligt den kanske kusligaste av dem väntade de två väninnorna båda barn med samme slaktardräng på Fredriksdal. De lockade honom med sprit ut på en roddtur, söp honom full, kastrerade honom och dränkte sig sen själva i sjön.

Mannen påstods ha hängt sig.

Kanske hade Lilly och Lisa läst och inspirerats av skriften om ”Vackre Roosen”?DNs Namn och Nytt skriver Jerker Persson 1996 att när Fogelström skrev om händelsen hade han hjälp av en sällsynt skrift av Reinhold Göthberg – ”Positifsångaren Roos lefnadsöden och kärleksäventyr” som utkom 1870. Carl Rudolf Roos (1839-1912) var en välkänd Stockholmsprofil, som enligt Göthbergs skrift hade ett förhållande med två flickor som i likhet med Lisa och Lilly var väninnor. Bägge blir med barn och beslutar att söka döden tillsammans. De binder sig samman och hoppar i sjön, i detta fall dock vid Skinnarvikens strand.

Svenska Dagbladet skrev dagen efter händelsen under rubriken ”Ett hemskt dubbelsjälfmord”:

16,5-åriga Lilly Olivia Sundberg bodde i sitt föräldrahem på Åsögatan, och icke fullt 17-åriga Anna Elisabeth Ström hade en tjänarinneplats på Götgatan.

Båda voro barn af arbetarefamiljer på Söder och senast synliga i söndagsafton, då de deltogo i dansen på Johanneshofs dansbana vid Enskede. De ska då ha yttrat att ”nu ska vi gå i spa’t”, men sen sagt att det var ett skämt.

Flickan Sundberg har flera gånger förut uttryckt lifsleda, hvaremot flickan Ström uppgifves ha varit hurtig och lefnadsglad. För ungefär ett halvt år sen skulle de också ha försökt, men blivit uppdragna av ett par ynglingar.

Avslutningsvis funderar SvD över den stora frågan: Huru en så djupt inrotad lifsleda vid så unga år kan göra sig gällande är dock, och kommer väl att förblifva, en olöst gåta – icke mindre beklämmande därför att den torde få sättas i förbindelse med vår tids storstadsbarns brådmogenhet och tidsandans allmänna olust.

Automobilslöja (Pinterest)

Det man visste var alltså att flickorna bundit sig samman med sina ”automobilslöjor”, fyllt handväskorna och fickorna med stenar och hittats drunknade vid bryggan intill Fredriksdals slakterier. (Kanske var det därför en del gissade att det var en slaktardräng inblandad.)

De hade skrivit ett brev där de bad sina föräldrar om förlåtelse och önskade att få ligga i samma kista. Det fick de inte, men de jordfästes sida vid sida vid Sandsborg, och omkring tio tusen människor trängdes för att passera flickorna i deras kistor innan tolv vitklädda flickor bar dem till en gemensam grav.

DN skriver ju att orsaken till självmordet var att flickorna inte fick komma hem efter att ha varit på fest ända till morgonen. Men tillfogar att det egentligen inte ger en nöjaktig förklaring, flickorna hade tidigare antytt att de ville ta livet av sig och: ”det syntes mellan dem ha existerat en svärmisk flickvänskap med något öfverspändt i sig.”

Historien fortsätter att fascinera. Hösten 2020 kom boken ”Lisa och Lilly : en sann kärlekshistoria” av Mian Lodalen, som efter att ha läst en text av Fogelström blev nyfiken och läste tidningsartiklar, polisrapporter och böcker. Samt avskedsbrevet, där det även stod att flickorna varit oskiljaktiga, men nu förbjudits att vara med varandra, och ville bli begravda tillsammans. Lodalen beskriver flickorna som ett kärlekspar i en tid då homosexualitet var förbjuden enligt lag, och moraliskt fördömd.

Lodalen pratade även med ett barnbarn till Lisas syster, som kände till historien och visste att den tystats ner i släkten – dels på grund av självmordet, dels för flickornas relation: ”Det var ju en förbjuden och omöjlig kärlek.”

Kanske ska boken dessutom bli film. Historien fortsätter att fascinera.

Nedan: Utsikt mot Hammarby sjö från Skanstull med Fredriksdal i förgrunden.
Foto: C P Löfman, 1864, Stockholms stadsmuseum (CC-BY) via Stockholmskällan.