”Oumbärlig handsekreterare för älskande av alla grader jämte En glad avhandling om sällskapslivet och utmärkta författares tankar om minnet och kärleken” är skriven av en person med ”mångårig praktik i kärlekshandel” och erbjuder bland annat ”brevformulär, som man dock ej bör skriva av ordagrant, utan göra de förändringar och tillägg, som anses behövliga. Till sist önskar författaren alla unga älskande den bästa framgång. /Ur egen och andras samlingar av N Å Pettersson.”

Pettersson var en av många pseudonymer för Ludvig Theodor Öberg (1820-1860) som själv kallade sig ”litograf och litteratör” och (oftast under pseudonym) skrev och illustrerade ett tjugotal kalendrar, skämtsamlingar, dryckesvisor, barnböcker etc. En barnbok, för ovanlighetens skull skriven i eget namn, är ”Hennes Kongl. Höghet prinsessan Lovisas ABC-bok med bilder” från 1854, där varje bokstav i alfabetet har fått ett uppslag med bilder och texter, båda av Öberg. 200 år efter hans födelse är den till salu på nätet för upp till 4 000 kronor. När Öberg själv vid 40 års ålder dog i tuberkulos var behållningen i boet bara några kronor och änkan lämnades att ensam klara familjens fem barn.

Några brevexempel ur ”Handsekreteraren” (med moderniserad stavning):

O, Du min Kärleks Sol!
Emelie! Fast som på klippan bygger jag på det löfte du givit mig, och förr skola väl Himlar och Jord förgås, än du bryta detta löfte? Ack! likasom genier från en saligare värld dansa omkring mig bilderna från den knoppande kärlekens vårdagar, och i hoppets perspektiv ser jag huru vi snart med varandra i njutningens guldskål skola avskumma gräddan av livets fröjder.

Tänker du lika varmt på mig, Emelie? Eller har din kärleks Vestaliska eld slocknat med minuten, som dikterade vårt avsked? — Nej! detta senare är aldrig möjligt. Du viskade mig ju så trofast: jag älskar dig — icke kan en sådan bekännelse från dina oskyldiga läppar vara ett tomt munväder. Jag ville väl därpå våga mitt unga liv. Tag nu mitt avsked för denna gång.
Skriv snart till din beständige Älskare / Axel Törnstrand.

Min Herre!
Om Ni önskar göra bekantskap med ett fruntimmer, som redan länge i tysthet följt Edra steg, emedan hon intresserar sig för Er, så har ni att infinna Er i morgon afton på slaget 8 vid Gustaf Wasas byst å Riddarhustorget. Men missbruka icke den okändas förtroende till Er. Vet, att qvinnan kan hämnas förfärligt, om hennes självkänsla blir sårad. Sådana våra dagars etikettsband äro, tillåtas inga uppenbara téte-ä-téter man och qvinna emellan. Den största försiktighet är av nöden. Bered Er emellertid fullt och fast på äventyr av det muntra slaget; men glöm för all del icke besinningen hemma.
/ X.

Efter breven följer råd till både kvinnor och män hur de ska tjusa det motsatta könet – kvinnan genom sitt leende, mannen med sin bugning.

Hur en qvinna förtrollar en man.
Damerna bör rikta sin uppmärksamhet på en graciös böjning, förenad med en nick på huvudet. För att öva sig i det förtrollande leende, som hör till den förtroliga nickningen på huvudet, sätter damen sig framför spegeln och studerar väl det leende som passar henne bäst.

I dylikt fall får man ej förtröttas!

Huruledes man genom en hälsning gör intryck på ett Fruntimmer.
Alldenstund å herrarnes sida kärlekstecknet gives genom hattavtagning, så må de alltid i en cirkelformig krökning röra den högra armen en stund före mötet med den älskade.

Har man tillfälle, kan man teckna en halfcirkel på en vägg och fara med handen utefter densamma för att få rörelsen graciös. Ingenting tillkännagiver så mycken ohjälplighet, som en kantig hälsning.

En diskret annons erbjuder ”i illustrerat och förseglat omslag” andra upplagan av ”TYST – Oumbärlig rådgivare för älskande och nygifta” av Dr G W Becker. Den skriften har en intressant historia.

Magnus v Platen berättar i DN 1960 under titeln ”Litterära mystifikationer” att han en gång i ett antikvariat hittade ett exemplar, tryckt 1812 med den ursprungliga titeln: ”Rådgivare före, vid och efter samlaget, eller tydlig anvisning, att så utöva samlaget att ingen skada tillfogas hälsan, och att släktets förökning genom vackra, friska och starka barn befordras; Jämte ett bihang om könshemligheterna och människans avlande.”

Gottfried Wilhelm Becker (1778-1854) var en ansedd tysk läkare med praktik i Leipzig och ledamot av flera lärda sällskap i Halle, Jena, Paris. 1804 gav han ut verket som skulle komma att överleva honom. Dr Becker var en välmenande folkupplysare, vilket inte hindrade honom från att avlossa fasaväckande skrämskott, för att injaga en ohälsosam respekt för de naturligaste företeelser. Boken presenterades för svensk publik 1812 men blev ingen succé.

Det kom ingen ny upplaga förrän 1847. Då hade Theodor Öberg (alltså mannen som skrev ovannämnda Handsekreteraren) ändrat titeln till ”TYST! Oumbärlig rådgivare för nygifta”, och omslaget visade en amorin, som med fingret för munnen kikar fram ovan den äktenskapliga sängens förhängen. (Se bilden).

Den diskreta titeln lockade tydligen läsare på ett helt annat sätt än den ursprungliga, utförliga. Redan nästa år måste man trycka ny upplaga och så fortsatte det. När v Platen 1960 läste upplagan från 1954 upptäckte han att en del tagits bort, däribland omslagsbilden, men innehållet var i stort oförändrat.

Och då ska man veta att en del av informationen var gammal redan 1812, med källor från 1600- och 1700-talet, plus lite antik ”fyrsaftslära”.

Avhållsamhet rekommenderas varmt, och skall vara fullständig under den första fjärdedelen av en människas liv ”till dess benstommen fått sin slutgiltiga fasthet.” De som bryter mot denna naturens lag blir kraftlösa och utmärglade, och deras avkomma blir ”mindervärdig”. Även sjuklingar och konvalescenter bör avhålla sig, annars riskerar de epileptiska anfall. Hos kroniskt sjuka, lungsjuka och giktbrutna är begäret ofta särskilt starkt – och om det tillfredsställs förvärras sjukdomen i hög grad. Kvinnan bör tänka på att aldrig visa mannen att hon känner begär, det skulle kunna minska hennes värde och hans aktning för henne.

För att få friska och vackra barn är ett oeftergivligt villkor att makarna förlägger sin förening till slutet av vintern, och kvinnan bör dessutom under havandeskapet betrakta sköna bilder – i katolska länder gärna föreställande vackra helgon, som Maria eller Magdalena. Ett elegant inrett sovrum är också viktigt, sängar med vackra målningar, gärna rökelse och speldosa(!).

Det finns mycket att skratta åt i ”Tyst!”, men att en läkare i en upplysningsskrift så länge spridit nonsens kan ha hjälpt till att hålla seglivade vanföreställningar och vidskepelse vid liv. Och kapitlet om kvinnosjukdomar ”skulle få håren att resa sig på en läkares huvud” enligt v Platen, särskilt när man ger direkta anvisningar för medicinsk självbehandling, bland annat genom att själva inspruta alunlösning…

Hur gick det för dem som lydde det rådet? Kan man undra.