KRÖNIKA Du vill gärna veta mer om en eller flera grannar – så hur gör du? Jo, utnyttja hissen! Under några få sekunder kan du få reda på det du undrat över – eller bli besviken.

Du kliver in i hissen, ställer dig kanske i ett av de bortre hörnen för att inte stå i vägen för ”nypåstigna”. Men det är också ett ställe där knappt någon ställer sig intill för att det känns för trångt. Men det är en både taktisk och psykologisk bra plats att parkera sig, för därifrån kan du få informationen om grannen som du kanske länge har gått och funderat på.

Skulle platsen vara upptagen av någon som bara ställt sig där för att inte vara i vägen för andra får du ju ställa dig där det känns ok att stå, men inte för nära för att ställa frågorna som ska avslöja grannen du är nyfiken på. För står du för nära ditt ”objekt” kan det kännas pinsamt och lite för nära och privat för att få svaren du söker efter. De kommer bäst till sin rätt om avståndet är det rätta, inte minst för att man ska ha litet rörelsefrihet för att svara på frågor som ställts i ett ganska trångt utrymme.

Det är klart – skulle hissen stanna så faller det sig nog ganska naturligt att bli lite mer privat, efter en stunds undran om ditt eller ert rop på hjälp har hörts av någon, eller om larmet, som enligt avtal ska gå till brandkår eller bevakningsföretag dygnet runt, verkligen fungerar.

Men ska vi vara realistiska så är det de få sekunderna en hissfärd pågår som kanske är det bästa och minst svåra tillfället att få svaret på frågan som likt en ilsken geting surrat i din skalle i flera veckor, kanske månader:

Varför har det nyinflyttade paret på andra våningen inga barn?

Och plötsligt, när du varit nere på bottenvåningen för att boka tvättstugan , dyker chansen upp. Du kliver in i hissen just som paret kommer.

De kliver pustande in med flera papperskassar. De verkar så kära och du vill veta om de ska ha barn. Båda är runt 40, så vill de ha något så vill det till att skynda litet. Den biologiska klockan tickar på…

När hissen är på väg från entréplan till första våningen så vågar du ställa frågan. Har de börjat fundera på att…..

Men du hinner inte avsluta meningen med frågan. Nej, de har inte bestämt sig än. Får de inget barn kan livet vara helt okey ändå, resonerar paret.

När hissdörrarna slagit igen efter paret så står du där med dina tankar. Jaha, var det inte mer än så, tänker du.

Och det är risken när man tagit tillfället att få veta mer. Det är inte säkert att du fått ett svar som du i efterhand tänker om det verkligen var värt att ställa frågan – i hissen…